Carl Nordlund

Är alla ting verkligen tal?

I mötet mellan avan­ce­ra­de kvan­ti­ta­ti­va metoder och de ofta un­derut­nytt­ja­de da­ta­mäng­der som finns till­gäng­lig ute på myn­dig­he­ter och den of­fent­li­ga sektorn finns det en enorm po­ten­ti­al. Via re­gis­ter­da­ta och lik­nan­de stor­da­ta kan man, med lämp­ligt valda ana­ly­tis­ka in­falls­vinklar, inte bara kasta nytt ljus på ex­i­ste­ran­de frå­ge­ställ­ning­ar och ut­ma­ning­ar utan även skapa helt nya, ovän­ta­de vär­deska­pan­de in­sik­ter.

Som ma­na­ge­ment­kon­sult på Governo Insikt med en del­tids­tjänst som fors­ka­re och docent i ana­ly­tisk so­ci­o­lo­gi vid Lin­kö­pings uni­ver­si­tet känns det verk­li­gen som att jag är i den bästa av två världar, med mängder av möjliga vär­deska­pan­de sy­ner­gi­er.

”Alla ting är tal.” – Pythagoras

Pythagoras och hans anhängare menade att alla ting är tal, vilket vår fascination och tilltro till det kvantitativa till trots ändå är en villfarelse. Verkligheten är såklart inte datan och dess siffror i sig, utan vad dessa representerar – individer, samhälle, kultur, sociala rörelser, organisationer, processer, och fenomen.

Det är när kvantitativa analyser, datadrivna beslut och storskaliga sociala simuleringar utgår från och arbetar på uppdrag av de reella problem, frågeställningar och behov som finns i en organisation som de riktigt långsiktiga och värdeskapande insikterna kan nås.